Baile na Glenna

I går var det, om möjligt, ännu värre väder än i förrgår. När jag kom till stallet vad vädret jätteint. Så jag Passade på  att beta honnom lite.  Sedan gick jag in. Eftersom jag hade jättelång tid på mig så passade jag på att knoppa honnom lite. Det blev riktigt fint. Sedan, när jag skulle linda frambenen började det ösregna. Plötsligt kom en öronbedövande åskknall. Det brakade till som sjutton. Jag har ingen aning om den slog ner, men antagligen inte. Jag var ju vid glenns ben och han fick lite panik. Då vi båda var själva i stallet, förutom hästarna i stallet.

Iallafall försökte glenn ta sig loss och var nära att resa sig. Men det gjorde han inte utan försökte dra sig låss "bakåt" Så jag tog grimskaftet i högsta hugg. Sattefast honnom i grimman och knäppte loss kedjorna. Då kände jag att jag hade mer kontroll.  Jag ledde runt honnom i stallet för att lugna både honnom och mig. Jag vet fortfarande inte om jag var rädd. Det var inte aktuellt att tänka på. Jag klappade honnom mycket och pratade lungnande med honnom. Tillslut kom äntligen förstärkning. Det gjorde egentligen ingen större förstärkning. Men ganska lungnande för mig. Sedan ställde jag honnom i boxen. Då han hande lungnat sig mycket.  MEn åskan fortsatte. Den var inte långt borta alls. Men jag har hört att åskan drar sig till vatten eller något. Och eftersom det ligger en sjö en bit bort från stallet.  Så jag hoppades att den var där och tänkte stanna där. Om jag skulle haft en bil i närheten skulle jag gå in i den. Men jag tänkte inte lämmna glenn. INte heller släppa ut honnom i hagen heller.


Men tillslut kom Isabell och åskan drog si undan. Vi tränade i ridhuset (fortfarande åska) men glenn var då lungn som en